vissa låtar påminner verkligen om minnen, härliga minnen, tråkiga minnen, sorgsna minnen. ja alla olika sorters minnen.
Men en låt påminner mig om när jag bodde i Gimo med mamma. Kommer precis ihåg hur ALLT var, och bara för det måste jag berätta, så ni också får veta hur jag hade det då.
Jag delade rum med Louise, suck. kom aldrig överrens, vi bråkad eom tv:n på kvällarna, för jag ville sova tidigt men Louise skulle PROMT se simpsons som började klockan 9, så då blev det alltid bråk. Tjafstjafstjafs.
Men när vi väl var kompisar lekte jag, stoffe och louise jämt med varandra. vi trodde vi var urcoola för att vi kunde hoppa hopprep till garaget, som låg cirka 100 meter bort. Vi tänkte att vi kunde vara med i en cirkus för det. Vi var ju så himla bra, men stoffe var bäst. Han kunde hoppa fram och tillbaka (!??!?) så han kunde nästan starta en egen cirkus.
Och min dockvagn, hehe glömmer det aldrig. Jag brukade skjutsa Louise i den. Jag lade på en filt, så vi inte skulle skämmas, men vi tyckte det var så grymt kul. Vi hade ofta med oss saftflaskor, böcker, filtar, fika och låtsades att Louise var min bäbis, min alldeles egna bäbis. Jag var så stolt, alla tuffa killar som frågade vem som var i vagnen fick svaret '' mitt barn ''. och Louise försökte då låta som en riktigt bebis, gissa om hon lyckades, HAHA
Men visst låter det kul? Gud vilka minnen. Vilka tider.
Och bara för att trötta ut er lite till, så MÅSTE jag berätta om haren. jag, stoffe och louise gick runt som luffare vid ok-macken, och såg en dag en död hare ligga på gatan. Så vi sprang och kollade på den för att se om den levde. Den hade ryckningar, woow den rörde sig verkligen. Så vi sprang in på macken och hämtade personalen som fick ta en sopsäck att slänga den i, och sedan duns ner i soptunnan. Vad vi blev arga och ledsna då. jag vet inte hur mycket vi grät, för vi var så säkra på att den levde. Men personalen förklarade om och om igen att den hade ryckningar, vilket de får när dom är döda. Men oj, vi trodde inte på dem. vi var helt hundra på att det nu var dom som hade dödat den, eftersom den inte var död från början.
Oj, blev lite längre inlägg än vad jag trott. Men hoppas ni kan skratta lika mycket som jag .. om någon gör det, jag skrattar åt mina egna skämt, får man det? Eller är det gränsen på meganörd? aa, men det gör inget, bara jag är mig själv skiter jag i om folk kallar mig nördig, thatäs not your problem! ;)

auuusch, denna bild svider. ni förstår inte, men knäppte dessa bilder när morfar låg på sjukan, så ni kanske förstår varför jag känner lite för dom.