först och främst, måste jag berätta om en låt jag har på hjärnan; ''Är det så här när man är kär när man är liten? Hur blir det då när man är kär när man är stor''. Haha ni vet Bertlåten? helt sjukt, kollar ni på Bert? Tycker faktiskt dom filmerna är bra eller ja roliga på sitt sätt (: ''älskade ängel, dududu, du är sann, dududu, älskade ängel, dududu du är min maaaan,dududu, du är stor o stark och snygg....(lalallalal)...o du e min, dududu älskade ängel dudud, bara min, dudududu YEAH!
Haha känner ni igen den låten? (;

För det andra, så mååste jag berätta hur mycket jag saknar mig bäbis. Det var min förra vovve. Bernad, en engelsk springer spaniel som blev 4år. VI var tvungna att avliva honom, eftersom han blev aggressiv. Inte mot mig, men mot andra människor, gud så jag saknar honom. Men liksom, man kan inte ha en aggressiv hund, som biter alla människor. Det går inte, även fast jag hade velat ge honom en adnra chans. Men hur många litar då på honom? man måste kunna lita på sin hund, annars funkar det inte..